Psykoanalytisk psykoterapi, eller med ett annat ord psykodynamisk psykoterapi, har sin teoretiska grund i psykoanalysen och utgångspunkten är att människan har ett omedvetet känslomässigt liv. Vidare utgår man från att det lidande människan upplever och önskar få hjälp med då hon söker sig till terapi har en innebörd. Lidandet betyder någonting. Depressionen, tvångstankarna, relationsproblemen eller vad det allt kan vara fråga om – dessa är subjektiva problem och tyder på inre konflikter samt livsproblem som inte sällan har sin grogrund i personens livshistoria. Genom att bli mer medveten om sitt känslomässiga liv, dvs om de tankar, föreställningar och rädslor som man bär på och som formar hur man ser på världen och därmed hur man lever sitt liv i den, får man bättre förutsättningar att komma tillrätta med sina svårigheter och att kunna leva sitt liv utifrån en större valfrihet.

På så vis kan inre och yttre situationer och konflikter hanteras på ett nytt och mer adekvat sätt. Att öppna upp för sitt inre och förstå det bättre, det är psykoanalytisk psykoterapi.